Ännu ett varv

Så sitter vi där, hemma hos mig i soffan, en liten grupp tjejer, och snackar och dricker vin. I timmar. Glas efter glas efter glas. Amasonen har med sig sin nya dejt, jag gillar henne. Hon är skarp, snygg, och har världens snällaste ögon. Det är omöjligt att inte dras till henne. Jag ser dem hålla om varandra, och känner inget hugg av svartsjuka. De är fina tillsammans. Och ändå. Och ändå... när alla utom Amasonen har gått hem, och vi står i hallen och ska säga hejdå. Då står vi så nära varandra att vi tvingas gnugga näsor, bara för att göra nåt annat än att kyssas. Och erkänner direkt att vi hade tänkt göra just det, kyssas. Jag vet inte om det är vinet, eller den akuta samhörigheten, den självklara närheten, som uppstått mellan oss på senaste tiden. Jag skulle tippa på att det är fifty fifty. Hon nästan kastar sig ut genom dörren med ett flin, jag garvar och skakar på huvudet. Det får bli som det blir.