Vad less jag är på modebloggar. Vad less jag är på tjejer som modebloggar. Vad less jag är på mig själv som påverkas av modebloggar. Konsumtionssamhället är så begränsande, man är fri att välja nyansen på sina metallictights. Jag tänker på alla de här brudarna som varje dag står framför garderoben och med precision väljer ut vad de ska ha på sig för dagen, tar kort på sig själva, lägger upp korten på nätet, och beskriver var de har köpt plaggen. De känner att det är givande, att det är värt att lägga ner så mycket tid på, (att det ger dem ett värde?).
Jag har träffat några modebloggande tjejer. Kaxiga, smarta, välpolerade. De verkade ha jättekul faktiskt, på riktigt. Men medan de pratade och skrattade och bläddrade bland plagg och damtidningar, så kände jag hur jag själv krympte, blev tyst och grå, och ville springa därifrån. Vid varje jämförelse med dessa tjejer blir jag lite mindre "kvinna", jag blir lite klumpigare, lite hårigare, lite fulare, lite finnigare, och jag får dessutom större fötter som ser jäkligt tradiga ut i ett par nätta sandaletter. Men de är i majoritet, och vi andra står som ilskna mobboffer vid sidan om och försöker visa att vi faktiskt valt att inte vara med, att man faktiskt inte måste vara som ledartjejerna. Man måste inte ha hårda armbågar, man måste inte "visa sina kvinnliga former", man måste inte fnissa när killarna drar råa skämt, man måste inte vara sensuell, man måste inte hänga med, man måste inte sparka nedåt, man måste inte utesluta.
Jag vill inte att de ska vara norm, varför är det aldrig jag och mina vänner som är norm?
Det här inlägget har ett soundtrack: "Och jag grät mig tills sömns efter alla dar" - Säkert
För hon har så jävla rätt, och för att när jag läser modebloggar så är det som om jag kastas tillbaka till den tiden igen. Högstadiet. Att läsa modebloggar är som att vara tillbaka i högstadiet igen. Hemska tanke.
3 kommentarer:
Och fastän jag är långt ifrån kristen, säger jag "amen" till inlägget. Förutom att jag inte råkat hamna i dylikt sällskap och flippar på deras självupptagna, överlägsna, alldeles för låtsat perfekt vetande.
Och jag inbillar mig att jag förstår vad du menar när du säger "den tiden" och jag säger amen igen och hoppas på att du kan skratta lika gott åt de självutnämnda norm-monstren som de försöker skratta åt andra....
Jag håller inte med. De tjejerna är inte norm. Eller jo, de kanske är norm för killar och tjejer av samma stajl, men hur mycket vill man ha med såna människor att göra? Och att finna självkänsla i att fota sin outfit varje dag tyder enligt mig på ett tomt innehåll.
I feel again it. Varje dag när jag jobbar i skolan (som assistent eller informatör) så påminns jag om denna norm, och om alla roller som är lika aktuella nu som på din och min tid. Det är som att det sitter cementerat i väggarna. Jag ser vem som är populär, vilka som är utfrysta och mobbade och de grå små mössen. Jag SER dem, men jag befinner mig utanför systemet och kan bara hjälplöst se på. Det är det värsta med att jobba i skolan.
Skicka en kommentar