Queerfesten på Teater Terrier i lördags var något av det trevligaste jag har besökt på länge i klubbväg. Så härlig stämning, så fina tjejer, så jäkla kul musik! Jag och barndomsvännen missade Dragon Kings men vi såg dem i vimlet så det var inte helt åt helvete. Vi hade så mycket catching up to do. Och mycket vin att dricka. Och mycket Tiger Army att poga runt till. Jag är aldrig så punk som jag är med min fina barndomsvän. Faktum är att jag inte är ett dugg punk när hon inte är där. Det är skönt att ha henne dra mig tillbaka till rötterna nån gång ibland.
Vi hittade Amasonen i vimlet och försökte dela med oss av våra bästa raggknep, hennes försök att bara titta på flickorna och le hade inte gett något som helst utslag. Men ack, tjejen är bortskämd. Hon vill bli uppvaktad, så femme hon är. Vi enades om att hon behöver en självupptagen playmate, men ingen gick att finna. Hon mumlade något kort om hur praktiskt det hade varit med mig, men jag hade ingen kommentar till det...
...för det är ju så, att en lång natt med galna upptåg övergick i en dag av plågsam baksmälla, som slutade i armarna på min Mössa, min kvinna, min nya besatthet. Vi har lyft av oss kyskhetsbältena och inträtt ett stadie av matrimonial bliss. (-eller strax intill) Nu vandrar jag mellan stadens parker i sandaler och med fräkniga axlar, och vill dedikera "Lovertits" med Peaches till denna beroendeframkallande varelse, med full vetskap om att hon skulle avsky den låten. Mina fötter är så jävla djupt nergrävda inne på hennes tomt att de snart kommer slå rot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar