fredag 28 oktober 2011

Hej till mig själv

Firar fredag med att stirra på ID-kortet jag fått via jobbet. Det är en smaskande färsk bild på mig på det. För en gångs skull ser jag inte förvriden eller utomjordisk ut, utan ganska neutral. Jag måste alltså motvilligt acceptera att jo, så där ser jag faktiskt ut. När man tittar på kortet kan man konstatera tre saker:
  1. Jag åldras. Jävlar.
  2. Jag ser vagt lesbisk ut. Inte jävlar. Tror det är glasögonen.
  3. Jag passar inte så bra i långt hår. The ponytail has got to go.
För övrigt kanske Qatar blir av. Yey!

2 kommentarer:

Mrs Oikari sa...

Åh vilken festlig blogg. Helnöjd över att jag hittade hit. Hur minns jag inte.

Så ärligt. Men hemligt. Här ska jag stanna.

Sjuk sak jag läste om Qatar för ett tag sedan: "Alkohol ar också förbjudet att ta in i landet. Det finns dock ett ”systembolag” (Qatar Distribution Company), där får man handla, men först efter det att alla uppehållstillstånd är klara och man erhållit ett slags legitimation efter att ha lagt en deposition på idag 1000 QAR. På denna anges också hur mycket man får köpa, ju mer lön desto mer limit! Det är bara tillåtet att transportera drycken mellan Qatar Distribution Company och hemmet. Man får inte under några omständigheter stanna för att handla något mer eller byta bil!"

Haha... Hoppas ni inte gillar alkohol. Eller att lönen är hög.

Men. Hunden då?

Constantin: sa...

Hej! Och vilken rolig blogg DU har! Svimmar lite av ärtgrön avundsjuka för att ni bor där ni bor och har gjort det ni har gjort. Tagit Steget. Stort. Mäktigt.

Har också läst det där om alkohollagen, helt sjukt! Eftersom jag inte lär få nåt jobb där så räknar jag kallt att spendera förmiddagarna full vid poolen som en slags trashankshomemaker, och det här kan ju verkligen ställa till det för mig. Tål att tänkas på.

Hunden är ett problem. Det finns gott om bra folk som har erbjudit sig att ta hand om honom medan vi är borta, men tanken är rätt jobbig... Nån annan som blir hans familj, nån annan som formar honom... För hans del så spelar det ju ingen roll, men vi människor... separationsångest!