Just nu knarkar jag Björks nya, Biophilia. Har alltid varit svag för henne och hennes musik.
"Men hon är ju så in i helvete artyfarty och pretto!?", säger ni.
"Ja just det", svarar jag. "Aj dånt sii dä pråbläm?"
Så funderar jag en stund. Sen fortsätter jag:
"Men hon är ju också en fantastiskt textförfattare. Texten till Oceania, till exempel. Det är så man blir lite gråtmild. Och sättet hon leker med dub, och rytmer överlag, är grymt. Långt ifrån allt är särskilt svårlyssnat, en hel del är ju dansant. Och jag älskar hennes bildspråk, både det auditiva och det visuella. Varje skiva är som en egen liten planet, full med nya livsformer. Hon har integritet, hon är orädd och smart och fullständigt jävla unik."
Sen orkar jag inte formulera mitt gillande mer. Jag tar en klunk te och pluggar in hörlurarna igen. Påminner mig själv om att det var journalskrivning jag höll på med. Arbetsmoral = 0.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar