Vad gör ni här?

Den här bloggen har snart funnits i fyra år. Den har uppdaterats regelbundet, och jag har en liten skara trogna läsare.Vissa av er har följt mig i princip från början, vilket är lite mindblowing för mig så det tänker vi inte på. För en anonym, icke-vinstdrivande blogg utan tema så inbillar jag mig ändå att det är lite ovanligt, att hålla igång så länge, att fortfarande tycka att det är kul. Särskilt som jag inte har utvecklat den ett piss. Jag har bytt utseende på den två gånger. Jag har valt att inte skriva om politik, inte diskutera omvärldsfrågor eller mediala personer, utan den har alltid bara handlat om migmigmig. Mycket egocentrerat. Den här självpåtvingade anonymiteten har knölat till det lite för mig, jag kan inte skriva om allt jag egentligen vill skriva av mig om, så som jag nog gjorde mer i början, men samtidigt så värdesätter jag verkligen att skriva anonymt, så då får mina inlägg bli lite kryptiska ibland.

Jag har aldrig ansträngt mig för att utöka min läsarkrets, jag vill så klart gärna bli läst men jag är för lat. I grund och botten handlar det ändå om en möjlighet att få skriva av mig. Därför är jag ganska förvånad över att jag de senaste två månaderna har ökat min läskrets med ca 150%. Vad har hänt? Vad gör ni här? I vilket fall som helst så är det jävligt kul att ni läser, och ibland kommenterar. Hej hej!

För att ytterligare öka på känslan av självcentrering (varför ändra på ett vinnande koncept), så kommer här en Dagens:

Dagens syssla: Jobb. Hämta Sigge. Spela biljard.
Dagens låt: Bang On - The Breeders
Dagens värk: nacke och axlar
Dagens outift (ja nu jävlar gör vi modeblogg): vit farfarströja, grå gubbyxor med hög midja, röda strumpor, fjantigt tunna ljusbruna skinnskor. Onödigt stora pärlörhängen och de nya nördglasögen.
Dagens humör: Neutralt. Trött i ögat.
Dagens första ord: "godmorgon lilla bajset"
Dagens lunch: Blir antagligen geggig thai.
Dagens längtan: Semester. Alltid semester.