Lilla håriga kräk

Jag vet inte vad som hände i dag. Kanske var han trött. Kanske var han överexalterad. Kanske var han trotsig. Kanske var han skitnödig. Kanske var han hungrig. Fan vet. Men när jag hämtade Sigge på hunddagiset idag var han ett jävla monster. Slet och drog och bet och försökte tugga sönder ungefär allt han kom åt, inklusive min hud. Jag blev skitförbannad och desperat och ville knyta fast honom i ett träd och gå därifrån, ville straffa honom. Det gjorde jag inte. Jag försökte ignorera, disciplinera, och sen ignorera igen. Vi fick vänta i vad som kändes som tjugo svåra år på busshelvetet, och under tiden så alternerade han mellan att kasta sig åt olika håll i kopplet, gny och skälla. God knows why. Jag försökte ignorera honom. När vi väl kom på bussen var vi så slut att vi var nära att somna direkt, men eftersom busschauffören hanterade gaspedalen som en marackas så nöjde vi oss med att glida in i varsin hålögd stirra-ut-genom-fönstret-med-tom-blick-koma. Och det var väl ungefär där vi blev sams igen, i det tysta och trötta.