torsdag 13 oktober 2011

Bortskämda pack

Jag jobbade fem år i konsultbranschen. Nu jobbar jag för Landstinget, och det är fan som två olika planeter.

Jag är van vid att jobba över. Att jobba till klockan sex är INTE att jobba över. Jag är van vid att det ses som något naturligt återkommande, flextid som man helt enkelt har till godo. Inte en fruktansvärd, inhuman och orättvis bestraffning.

Jag är van vid att sköta mig själv, skriva mina egna protokoll, ansvara för min egen administration. Så nej, jag tycker inte att det är förjävligt att inte diktera mina journaler, snarare ser jag diktering som en en bisarr relik från en tid när sekreterare gick i dräkt och serverade kaffe på möten. Jaså du "kan inte" skriva på dator? Nej men lär dig det då. It ain't brain science.

Jag är van vid att EN våning har EN skrivare, där man hämtar sin utskrift med en tag. Det är inte tortyr. Jag tycker inte att det är en mänsklig rättighet att varje person ska ha en egen skrivare inne på sitt kontor. Nej, så jobbigt är det faktiskt inte att gå till skrivaren. Jag lovar, du orkar. Jag kan hålla dig i handen om det känns läskigt.

Jag trodde att jag skulle känna mig bortskämd när jag bytte yrke, för jag gick från ett företag som bjöd på resor, gav en frukost varje dag, öste gratisprylar över en. Vi satt i ett flashigt kontor ute i västra hamnen, allt var high tech och kaffemaskinen fucking skummade riktigt mjölk. Inte för att jag tjänade några pengar där. Men jag hade vant mig vid miljön. Så jag tänkte att jag skulle komma till Landstinget och gråta blod över all förlorad överflöd. Istället visade det sig att det är fan inte jag som gnäller. Det är inte jag som ägnar en timme av ett möte åt att gnöla över hur hemskt det är att behöva dela kontor med en kollega. Istället är det jag som biter ihop käkarna, knyter nävarna, blänger ut genom fönstret och väser inombords:
Käften käften käften käften käften käften käften käften...

Inga kommentarer: