Så görs en svensk sommar

Igår satt jag vid en å och tittade på en tjock man som utklädd till padda körde runt i en go-kart som i sin tur var utklädd till en gammal sportbil. Sen kom det hem folk till oss och åt kräftor. Jag fick en stor spann som det bor en kronärtskocka i. Den ser mycket ledsen ut, men om den överlever så skulle jag bli en väldigt happy camper, för kronärtskocka är ju något av det godaste som finns. Jag hade gjort en väldigt fin västerbottenostpaj, som jag sedan hällde ut inne i ugnen. När den väl var tillbaka i formen igen såg den mer ut som nån slags äggröra, men gästerna hade vänligheten att kasta sig i den. Om det var för att slippa känna smaken, eller för att de faktiskt gillade den, det låter jag vara osagt. Amasonen dök upp och var olycklig. Sen blev hon full på snaps, men var nog fortfarande lite olycklig, om än något distraherad. Distraktion ska man inte underskatta, det kan göra under för en emotionellt slitsam situation. Jag kan inga snapsvisor, men jag viftade glatt med armbågarna medan de andra sjöng, och jag drack så det stod härliga till. Måste ha glömt bort att jag egentligen hatar snaps. Mörkret föll, Dexy's Midnight Runners sjöng, stearinljus tändes. Ja och så gick en dag i våra liv och kommer aldrig åter.