Kvinnor vid vatten

GAH! Bada för i helvete inte ute i Västra Hamnen just nu, där pågår en nyckelpigeinvasion och det kan ju låta jävligt gulligt men det är det inte! De kravlar överallt, precis överallt, och de jävlarna BITS och PISSAR på en. De kommer i svärmar av hundratals och har den dåliga smaken att ligga krossade på gångbanorna tills hela asfalten är en svartröd sörja. Jag, Amasonen, hennes tjej och deras nya underbara lilla valp tog ett snabbdopp, fick panik och tog oss snabbt därifrån. Jag som hade sett fram emot att ligga på min handduk och läsa min nya filmtidning och käka choklad med havssalt. Framför allt hade jag sett fram emot att få umgås med mina favoritflator (som visserligen bråkar ibland men annars faktiskt är ett bra exempel på sunda och kåta tjejer, med tanke på föregående inlägg), men vi fick ägna all vår uppmärksamhet åt att överleva nyckelpigearmageddon och att förhindra den underbara lilla valpen från att äta alla servetter och glasspapper som låg slängda på marken.

Hade väldigt lite att göra på jobbet idag och ägnade mig åt något så egocentrerat som att läsa igenom gamla blogginlägg, och satt och log för mig själv när jag läste mina innerliga beskrivningar av både Mössan och Amasonen. Det där med ex alltså. På något sätt lämnar jag dem aldrig bakom mig. Jag bär dem med mig som pärlor på ett pärlband, och då och då tar jag fram minnet av någon av dem och suger på det njutningsfullt. Jag verkar aldrig glömma. Eller jo, detaljerna bleknar. Men det som verkligen var viktigt, det förblir. Jag har turen att omge mig med väldigt fina ex som har gett mig väldigt många fina minnen, trots det kaos som oftast har skapats. Jag kommer aldrig riktigt över dem. De tunga och stickande känslorna har sedan länge lagts åt sidan, men det där lilla pirret av attraktion dör nog aldrig. Kroppen minns, och den njuter av att minnas. Det är inte en attraktion som kräver handling, det är bara en glad och enkel känsla som ligger där och myser för sig själv, som en katt i solen.