Jag tror jag är en dålig sambo just nu. Jag är en sån sambo som sitter tyst och tittar ut genom fönstret, en sån sambo som inte vill gosa, en sån sambo som inte hjälper till när garderober ska sättas ihop och som inte visar intresse för hur de ska organiseras inuti. Jag är sambon som lagar mat men vill äta tyst framför teven. Jag är sambon som inte väntar så man kan ha sällskap hem från jobbet. Jag nappar inte på internskämten, jag möter de vanliga tramsigheterna med ett höjt ögonbryn. Jag är sambon som suckar och stönar högt när saker tar för lång tid, som ibland låtsas att hon inte hör. Turligt nog är jag tillräckligt gammal för att känna igen mina egna mönster, och kan med viss säkerhet i rösten säga att det inte beror på att jag är en hemsk människa och en elak sambo... (eller?)
Jag behöver andas lite, få lite utrymme, göra mina egna grejer. Sen lovar jag att vara snäll och mjuk igen, inte alls hård och kantig och taggig. Samboskapet har varit lite väl intensivt på sistone, och jag pallar bara intensivt umgänge i perioder. Så en solsemester i Grekland med själsfränden J kommer som ett brev på posten, och jag räknar ner dagarna. Nya shorts är inhandlade, nu saknar jag nån slags solhatt och nya flipflops. Min allra första solsemester, och jag hallucinerar om skuggade solstolar framför den azurblå poolen, utsikten över skärgården, vita klippor, den sömniga fiskebyn, de på kvällen varmt upplysta tavernorna nere vid hamnen... I sinnet är jag redan där. Om jag på jobbet ses vifta med handen i luften, så hoppas jag mina kollegor har överseende, det är bara jag som vill fånga servitörens uppmärksamhet och be om en till fruktfylld paraplydrink.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar