I helgen gifter sig en av mina gamla vapendragare från London. Hon har levt i synd med sin bleke britt i många år nu, och på lördag skapas ordning och reda i Visbys slottsruin. Ja ruinen kommer väl vara lika... ruinerad som innan, men det kommer vara ett mindre par i världen som lever i otukt, gudskelov. Det blir ett stort jippo i dagarna tre, och jag jobbar på att bli friskare snabbt för just nu känner jag mig mest som en värkande, snorig trasa. Folk som jag inte har träffat på åratal flyger in från hela världen, och det är verkligen härliga människor som jag har tänkt mycket på under åren, så det ska bli sjukt roligt. Min kropp har inte fattat det, men min hjärna är fullt medveten. Jag har heller aldrig varit på ett sånt här stort och uppstyrt bröllop förut, och jag känner mig skeptisk och upprymd på samma gång.
Bröllop som grej är för mig helt meningslöst, även om jag kan tänka mig att själv ha ett nån gång, jag menar om man ändå ska skaffa sig de juridiska fördelarna så är det väl juste att slänga ihop en fest samtidigt? Men något symboliskt värde har det inte för mig. Kanske kommer min krassa bild av det från mina föräldrar, som gick in i rådhuset en gång när jag och syrran var små, skrev på papprena och fortsatte sen sin julshopping. Jag vet bara att min bröllopsdag aldrig någonsin kommer vara en av de viktigaste dagarna i mitt liv, de där traditionsbundna händelserna är aldrig det, de är bara sånt som passerar. Jag minns att nån sa till mig på studenten att den dagen var en sån dag och jag tänkte "åh herregud, jag hoppas verkligen inte det". Jag tycker heller inte att livslång monogami har något egenvärde, och då tappar ju giftermålet hela sin poäng på nåt sätt. Men festen kan vara kul, och man skulle ju kunna se det som en hyllning till kärlek i allmänhet?
Om jag ska gifta mig, så kan jag tänka mig att det skulle kunna gå till så här: En enkel borgerlig vigsel med bara de allra närmaste, som hålls på kvällen. När den är slut åker man direkt till nån vacker lokal där en rolig maskerad redan är i full gång, med alla släktingar och vänner. Inga tal, inga presenter, möjligtvis lite plockmat så folk inte svälter. Annars bara bra musik, seriös utklädning och dans dans dans. Det hade jag kunnat tänka mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar