Imorgon kväll ska jag alltså på date med Den Manliga Kollegan. Det är verkligen inte en okomplicerad grej, och jag önskar jag kunde säga att jag inte har analyserat sönder det här i bitar, men det vore en stor fet lögn. Mina homovänner hjälper INTE.
Bögen: Blir det nåt så tar du liksom ett kliv tillbaka in i normen. Det heterosexuella förhållandet är ju en social institution.
Jag: Tack.
Amasonen: Jag måste vänja mig vid tanken på att din karl kommer springa omkring här i kalsonger.
Jag: Käften.
Indie: Jag visste inte att läget var så desperat.
Jag: Lägg ägg.
Samtidigt, när jag sitter där och sliter mitt hår över fysikböckerna på lördagseftermiddagen och får sms där han citerar en av mina absoluta favoritromaner, då spelar det inte så stor roll att han krockar med stora delar av min identitet. Hur jag än försöker verkar livet inte gå att strukturera upp i fina och prydliga färgkoordinerade mappar, och romantikern i mig vrålar av glädje.
3 kommentarer:
Asså. En människa är ju människa. Frågan är väl mer om du kan ta det till den fysiska nivån eller om du faktiskt är honomsexeull ut i varje liten por? En människa kan kittla sinnen oavsett kön, man kan vara bi-emotionell eller i psyket liksom. Men sen ska man gärna ha ett fysiskt förhållande. Det har du inte skrivit nått om.
Skulle du kunna/vilja (igen?) ?
Du slår huvudet på spiken, framför allt är det där skon klämmer. Jag är beredd att testa, men jag kan inte påstå att det är något jag har saknat. Sex utan bröst och tjejhud? Varför skulle man vilja välja bort det? Jag kan nog inte säga om det skulle funka förrän jag är där.
Ja tror säkert att du skulle kunna. Men tyvärr är det ju som du säger. What about tuttar och mjuk hud och t j e j liksom... ?!?! Jag blir förvirrad av tanken.
Skicka en kommentar