Idag är jag och M på jobbet samtidigt för första gången sen allt det här nya kickade igång. Vi har enats om att inte "komma ut" förrän vi känner att vi har något mer uttalat, så helt plötsligt sitter vi där i varsin heterosexuell garderob, och det är se men inte röra för hela slanten. Frustrerande, men samtidigt kanske lika bra eftersom jag har förvandlats till en vandrande snorblobb. Försökte återigen i helgen att supa bort min förkylning, och återigen gick det åt helvete. Eller nja, några timmar där på kvällen/natten var jag helt frisk, och praktfull som en kastrull. Bögen var ännu värre och jag fick hela tiden hålla i hans skjortkrage för att han inte skulle ramla omkull. Vi var väldigt graciösa där vi studsade fram, sjungandes gamla musikaldängor. Jag vet inte riktigt hur det blev så, men det KAN ha något med att vi drack shots på tom mage. Amasonen var i ett marginellt bättre tillstånd, och mitt ibland alla söta flator var det helt klart en toppenkväll.
Sen vaknade jag morgonen därpå och ville dö. Döden dö.
Känslan satt i hela dagen.
Dunderförkylning och baksmälla är inte en livsbejakande kombination helt enkelt.
Hasade upp vid sex och åt en halv avocado. Gick och la mig igen.
P var på besök, icke att förglömma! Jag skulle kunna skriva en milslång hyllning till denna älskvärda varelse, men det tänker jag inte göra för jag tror att jag redan har sagt allt. Tyckte vi hade ovanligt många bra samtal den här gången, ser fram emot att träffa dig snart igen älsklingen! Kan fortfarande inte riktigt greppa att vi har känt varandra i 20 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar