Små i-landsproblem i min vardag

Hunden trampade mig på foten när jag gick upp. Kom till jobbet och kände att det bultade, tog av stöveln och märkte att jag blödde igenom strumpan. Tänkte på rabies.

Hittade inget gott te i fikarummet (ett ständigt gissel). Fick testa Darjeeling Himalaya. Smakade som hö och jag fick flashbacks från lata barndomsdagar uppe på nån obestämd loge. Det där sista kan vara en efterkonstruktion, taget från Barnen i Bullerbyn. Den serien har förföljt mig sen jag var liten, på fler än ett sätt.

Jag och Amasonen har problem med våra periodare till grannar. Det är inte bara det att de spelar väldigt hög musik när som helst på dygnet, utan det jobbigaste är nästan att de spelar så fruktansvärt DÅLIG musik. Igår kom jag hem och tog av mig ytterkläderna till tonerna av "Får man ta med sig hunden in i himlen?", och ville lägga mig ner på golvet och skrika lite.

Jag ångrar något grymt att jag har tackat ja till de här extratimmarna på jobbet. Hur jag än vrider och vänder på det så kan jag inte förstå vad tjejen som egentligen har det här jobbet gör hela dagarna. Jag har ägnat morgonen åt följande:

• vikt en pappersloppa och skrivit förolämpningar under flikarna
• serverat två koppar kaffe
• ringt till universitetet och fixat tillgodoräkningen av en kurs
• pillat bort nagellack
• funderat på det där med penetration
• häftat ihop alla sidor i en reklamtidning från ett tryckeri
• släppt in tre personer

Tristess gör mig låg. Får mig att vilja springa genom korridorerna och skrika obsceniteter, bara för att det ska hända något. Hur kan det här vara en heltidstjänst? Hur? Huuuur?

Jag återkommer säkert.