I deserve getting wasted

En nygammal tendens har dykt upp i mitt liv: Jag blir pruttfull på lördagar. Jag super mig full i glada vänners lag, dyker upp sent till klubben, dansar järnet till musik som jag sen inte minns, och hånglar med konstiga människor, eller helt vanliga människor, vilket så klart är ännu konstigare. Sen krokar jag vanligtvis arm med Amasonen, och så vinglar vi hem, vilt babblandes om allt som har hänt under kvällen. Riktiga fjortisfyllor med andra ord, och det känns rätt gött om jag får säga det själv. Jag är så in i helvete trött på att vara försiktig och genomtänkt, så trött på att visa hänsyn och kliva åt sidan, och så förbannat less på halvdana kvällar som aldrig riktigt kickar igång, där jag av ren tristess placerar mig själv vid nån bardisk som en annan bitter Arne Anka. När jag till slut verkar ha fått ordning på de flesta andra komponenter i livet så behöver jag något som skakar om, och i väntan på något som sätter suget i magen och darret i knäna, så är jag där ute, för full hals skrålandes "demon running into my blood, spreading inside my veins, making me see things in different light thanks to the wine I'm building up this new thing thanks to you".