So this is christmas

Min morfar är underbar. Min morfar är en surkärring. Mannen är skeptisk mot precis allt. Blind och isolerad som han är så har han noll koll på omvärlden, men det hindrar honom inte från att ha en åsikt om allt som händer. Och nästan allt är av ondo, nästan allt är idiotiskt. Ni trodde att Amnesty var en bra organisation? FEL! Amnesty är en sekt. Fråga min morfar. Genom åren har han uttalat sig både rasistiskt och homofobiskt, dock aldrig sexistiskt. Han är min enda släkting som inte har konfronterats med min läggning, något som är lätt att undvika i och med att han, som sagt, är blind. Men han är knappast korkad, och har nog lagt ihop både ett och annat och förstått hur det ligger till helt på egen hand. Under julmiddagen hävde han plötsligt ur sig detta:
"Alla som lever ihop som ett par ska kunna gifta sig, det är idiotiskt att säga emot. Det är en ren praktikalitet."
Nämnde jag att mannen är en hängiven ateist och vägrar gå in i kyrkor, även när hans döttrar gifter sig? Kanske kan detta bidra till hans praktiska syn på äktenskapet. I vilket fall som helst så ser jag det nu som att jag har fått hans välsignelse att gifta mig med en tjej, om jag nu skulle vilja det. Juste.

Har för övrigt reagerat på något jag åt på julmiddagen och har nu utslag i hela ansiktet. Huden är täckt av små små blåsor, kinderna är rödflammiga och hela ansiktet glänser av kortison. Jag är jävligt läcker, helt enkelt.
Kompenserar det hela med dricka mycket portvin och diskutera 20-talsklänning med min syster, som är så att säga däsajnör. När man som jag har tummen mitt i pannan, då är det väldigt tacksamt att ha en däsajnör i familjen. Man pekar på en bild, man pekar på ett tyg, man hostar upp cash, och så vips så har man utökat sin garderob med ett unikt plagg sytt efter ens egna mått. Har man tur är det dessutom det plagget man hade tänkt sig. Skaffa dig en, jag rekommenderar't.

God fortsättning, fina små queers!