Vad är det för pippidjefvul som kvittrar halva natten igenom? Mitt i vintern? Precis utanför mitt fönster? Har de inget hyfs? Småfåglar är inte vad de en gång var. Följderna av fjäderfäts infernaliska pipande är att jag idag ser ut som en levande död, har hjärnkapacitet som en zombie, och har varit mer än lagom otrevlig mot min kombo. Den nya färgsprakande hårfärgen lättar INTE upp, om nu någon hade trott det. Jag hasar in på kontoret, två timmar senare än vanligt, och möts av ett pappersberg som en gång i tiden var mitt skrivbord. Lovely. Hasar vidare ut i köket och sätter på vattenkokaren. Och vad skådar mitt svidande öga? Inget rooibos kvar. Bara "green tea pure", som inte kan vara något annat än hö enligt mina smaklökar, och mango. Mango! Släpper ifrån mig ett litet kvidande läte, och hasar tillbaka till skrivbordet. Med en kopp rykande mangote. Det gör ont i själen.
För övrigt händer det något på jobbet. Jag har en kollega, vi kan kalla honom Markus. Vi har bondat i månader nu, och blivit så bra kompisar som två kollegor kan bli utan att ha umgåtts på fritiden. Så brände jag en skiva till honom, Escondida med Jolie Holland. Idag utspelar sig följande dialog:
M: "Hej du."
C: "Tjenare."
M: "Ny hårfärg igen ser jag?"
C: "Alltid."
M: "Snyggt. Du, den där Old Fashioned Morphine..."
C: "Visst är den bäst?"
M: "Ja det är nästan så man blir lite sugen på en shot."
C: "Absolut, särskilt på morgonen. Det finns en del låtar som man aldrig riktigt tröttnar på, och den hamnar helt klart på min lista."
M: "Det är konstigt att två personer kan fastna så för samma låt..."
Vi stirrar en stund på varandra. Sen vänder vi oss båda tillbaka mot våra skrivbord.
C: "Det är för att den är bäst."
M: "Ja."
2 kommentarer:
Är det dags för den tiden på månaden igen då det dröms om hetrosex och pojkar? ;)
Nu förstår jag inte alls vad du menar.
Skicka en kommentar