Sitter på bussen hem, runt nio på kvällen. Det är fullt med folk, många är på väg till någon fest någonstans. I mitten av bussen står en mycket berusad man, och han har börjat prata med ett gäng utländska tonårskillar. Han sjunger och skojar med dem, de driver med honom och eldar upp honom. Han kan knappt stå upp, men har hittat några som uppmärksammar honom och verkar därför glad. Skrålet är öronbedövande, det är trångt och svettigt och alla önskar de var någon annanstans. Från ett säte intill mitt reser sig en man upp och ropar åt den berusade mannen att hålla käften. Han ignoreras. I mitt sällskap har jag en äldre kvinna, och han känner antagligen att han ska få medhåll från henne där hon sitter med grå permanent och den lilla axelväskan i knät. Så han börjar muttra till henne hur irriterande det är, att den fulla mannen är en idiot och att tonårskillarna kommer råna honom. De kommer gå av vid hans hållplats och tömma hans fickor. "Världens enklaste jobb", säger han menande och nickar mot mannen som svajar i mittgången. Då ser den äldre kvinnan på honom över sina glasögon, ser honom rakt i ögonen och säger:
"Det är ett väldigt krasst uttalande du gör om några människor du inte vet något om. Tror du att du skulle ha dragit samma slutsats om pojkarna hade varit blonda?"
Som en förmanande skolfröken naglar hon fast honom med blicken. Han svarar inte, bara ser på henne en stund och vänder sig sedan bort med en fnysning. Hon tittar på mig och jag ser triumfen lysa i hennes ögon. När vi har gått av bussen säger jag till henne att det var bra sagt. Hon fnyser och svarar:
"En del verkar bygga upp hela sin tillvaro på förutfattade meningar."
1 kommentar:
Men shit, vilken härlig tant! Såna skulle vi ha fler av! Åh, om min farmor var sådan istället för den rasist hon är.
Skicka en kommentar