onsdag 12 september 2012

Naglar

Antagligen är det så att jag inte har någon rätt att klaga på mitt illamående. Jag har faktiskt inte spytt en enda gång. Inte ens sprungit till toaletten "utifall att". Min magkänsla säger att jag inte kommer att må såhär hela graviditeten, att det är ett sånt illamående som går över efter första trimestern. Vi kan väl låtsas att Magkänsla = Vetenskap? Grapefrukt tar bort illamåendet ögonblickligen, om än temporärt. Det är väldigt skönt på morgonen, att få en liten frist. I dag var ännu en morgon då jag faktiskt kunde sitta på bussen och inte tänka på något annat än att läsa min bok. The little things in life!

I morgon är första besöket hos barnmorska. Jag känner mig nervös. Tänk om:
  1. Jag är skendräktig. Det hade på nåt märkligt sätt känts jättepinsamt. Som om jag simulerade med flit. Det kanske är en skum sak att vara orolig över, men allt det här känns på något sätt inte "officiellt" förrän någon sakkunnig bekräftar det. Fram tills imorgon går vi på vad mitt kiss meddelade två stickor inne i vårt badrum. Det känns liksom inte... kliniskt bevisat.
  2. Det är nåt fel. Fostret har dött/är gravt missbildat/sitter på fel plats. När graviditeten har passerat x antal veckor så kan man inte bara skrapa loss fostret, utan man måste kicka igång en förlossning. Av ett dött foster. Mardröm.
Gravidkalendern säger att fostret håller på att utveckla naglar. Jag tänker bara på Juno. "Your baby has fingernails!" Jag tänker också på den gången jag sa till min brittiska gravida vän att "you never know, you might be carrying some kind of alien in there", vilket jag tyckte var putslustigt men hon sa till mig att hålla käften. Jag förstår hennes reaktion. Det är ju som en liten okänd parasit där inne.

4 kommentarer:

Sanna sa...

Jag slogs av, vid läsandet av detta inlägg, hur din blogg genomgått en fascinerande metamorfos.

När jag började läsa för sisådär 4-5 år sen hade jag aldrig trott att jag skulle läsa det som idag står skrivet.

På ett positivt sätt. Du har bara följt vart livet och kärleken tagit dig. Inte vad normer (det finns ju uppenbart normer i hbtq-världen också) och borden säger.

Coolt. :)

LePoop sa...

Jag fick göra en gynundersökning i vecka 12, i samband med cellprovstagning, och fick bekräftat att jag var gravid. Magen växte och hade sig, men ändå inför ultraljudet i vecka 18 var jag jätterädd för att det skulle visa sig att jag var skengravid.

Constantin: sa...

Sanna: Det är för mig rätt så minblowing att någon annan har varit med i den här pyttelilla bloggen typ lika länge som jag. Tack för det! Jag tänker på det ibland, hur mycket ämnena i den här bloggen har förändrats. Jag tror det är en av anledningarna till att jag vill börja om på ny kula någon annanstans, inte ta bort den här men att fortsätta utan all historik på samma plats.
Poopen: Tack gode gud att jag inte är den enda som nojar över skengraviditet. Men jag kommer inte få det bekräftat på mvc förrän typ... vecka 15! känns sent. men på tjocken är jag ju, helt klart.

Sanna sa...

Men jag tycker det är hemskt intressant och uppfriskande. Speciellt då jag genom alla år haft en liknande kurva, det har funnits många igenkänningsögonblick.

Det är många bloggar som runnit under min bro men inte många som jag håller fast vid. Ofta blir det för mycket av ngt. Jag skulle sakna din blogg något så fruktansvärt! Okej, jag skulle ju överleva och vardagen pågå som vanligt. Men de där små pauserna skulle inte bli detsamma.