I dag anländer mina kära moder för att tillbringa tre dagar med sin absoluta favoritvarelse i världen. Inte hennes dotter då alltså, utan dotterns hund. Kärleken är besvarad, varje gång de ses så krälar Sigge omkring på mamma som om han var katt och hon var kattmynta. Hon är hans lektant, han äger henne och hon tillåter det glatt. Varje gång hon är här så åker de på utflykter hela dagarna och hon tränar honom att göra en massa saker på sitt tålmodiga, pedagogiska sätt, och han älskar det av hela sitt lilla hundhjärta. Det känns så otroligt fint att sitta på jobbet och veta att allt det där pågår hemma just nu. Samtidigt som jag mycket hellre hade velat vara med, än sitta här.
Jag har börjat noja över min avsaknad av gravidmage. För det var fasen bara gas, när jag slutade proppa i mig halvmogna sura äpplen så gick magen tillbaka till sitt vanliga, relativt platta läge. Jag läste i en av gravidböckerna att "nu börjar det synas", men det gör fan inte det. Aldrig trodde jag att jag skulle känna mig orolig över att ha en för platt mage. Känner mig väldigt redo för alla de där testerna, men nu är det bara en vecka kvar så jag får väl visa lite stake och hålla huvudet kallt tills dess.
1 kommentar:
min första graviditet började inte synas förrän i vecka 20 har jag för mig.. oroa dig inte du. det kommer en tid då du tröttnar på den ;)
Skicka en kommentar