Le wedding

Beskriva en tre dagars bröllopsfest i korthet? Svårt. Men jag ska försöka:

Generell känsla: Harmoni. Enorm kärlek till allt och alla. Vänskap, närhet, glädje. Stor tacksamhetsskuld.

Fredagen: Började med hjärtbankande stress. Prickade av tio tusen listor, ångest över att vi skulle ha glömt något viktigt. Kom fram, och insåg att läget var under kontroll. Gäster började anlända, och en efter en fick reda på att jag är gravid. Många långa kramar och skratt. Vi grillade på kvällen och trängde in oss i det inglasade lusthuset och åt. Pappa blev bladig och var fin.

Lördagen: Inleddes med att jag och M gav varandra en liten present. Han fick manschettknappar med sina nya initialer på (han tar mitt efternamn), och jag fick den här ringen. Härlig frukostbuffé väntade i matsalen, och jag mådde inte alls illa utan kunde vräka i mig hur mycket som helst. Var lycklig. Fler gäster började droppa in. Vi fixade det sista i festlokalen, och sen blev det utflykt till en vik med dramatiska vågor och rundslipade stenar. Där kunde de som ville prova på klättring. Solen kom fram och det blev mer lyckat än vi hade hoppats på. Sedan for vi  tillbaka till stället och det var dags för piff. Jag fick lösögonfransar och lockigt hår, och kände mig utklädd men fin. M var skitsnygg i sin tredelade kostym och paisleymönstrade fluga. Vi gick in till Breathless med Nick Cave & The Bad Seeds, och M sa att folk grät. Jag var för nervös för att verkligen titta på någon. En kompis höll i ceremonin, och han hade förvandlat vår idé till nåt väldigt personligt, varmt, opretentiöst och icke-heteronormativt. Inga högtravande löften (inga löften ALLS faktiskt). Vi höll tal till varandra, och det var inte alls så nervöst som jag hade trott. Kände mig bara väldigt glad och stolt. Några musikervänner spelade så fint att hjärtat svällde till dubbla storleken. Sen var det middag och fest, och alla verkade ha kul och folk hade gjort så god mat (vi delegerade ut maträtter bland vännerna och så var det buffé). Pannkakstårta var helt rätt, BTW. Talen var roliga och vackra, och jag mådde varken illa eller var trött på hela kvällen. Vi hade gjort en fotoautomat med hjälp av en laptop, ett program som heter Sparkbooth och en liten fotoskrivare. Det fanns lösnäsor, mössor, peruker, handdockor osv, och sen kunde man sätta upp sina bilder på en vägg bakom. Folk hade så jävla kul med det där! (inklusive jag själv) Även de mest stillsamma släktingarna fjantade loss framför kameran. Vi har bestämt att göra en fotobok av alltihop, för självklart så sparades alla bilderna som filer också. Middagen övergick i dans och drinkar, och till och med min mamma for runt på dansgolvet som en liten pingisboll. Trots att jag var en av de få som inte hade en droppe alkohol i blodet var jag den sista att till slut lämna festlokalen, och tippade mig och M i säng med en nöjd suck.

Söndagen: Gemensam brunch, och även om man såg många trötta ansikten så verkade alla nöjda och glada och ingen var så fasligt bakis. Tack vare att så många hjälpte till gick städningen hur smidigt som helst. Jag gick mest omkring och kände mig väldigt rörd och tacksam. Ägaren kom och stämde av allt med oss, och sa att vi var "det coolaste bröllopsparet" han hade haft med att göra sen han startade sin verksamhet. Ha ha, paret pokerface strikes again.

Generella tankar: Om man ändå ska ha en bröllopsfest, då är det en skitbra idé att delegera ut så mycket som möjligt. Folk tycker om att känna sig delaktiga, och det blir en mycket mer personlig och kul tillställning. Det gör också att folk lär känna varandra på ett okonstlat sätt, medan de reser partytält eller kokar potatis. Ett annat tips: Räkna ut hur mycket alkohol ni tror kommer gå åt, och köp sen hälften av det. Då blir det ungefär lagom, och folk kommer bli fulla i alla fall.

En helt galen grej, som vi inte har hunnit smälta och som vi måste diskutera med de som gett oss presenten, är att vi har fått en resa till Havanna av två kompisar. Hur fasen hanterar man en sån present??