Moleskine

Jag har köpt mig en Moleskine. Picasso körde med Moleskine, sägs det. Så vi är lite samma han och jag. Så snart ska jag ägna all min tid åt att skissa nakna kurviga kvinnor som blir jagade och våldtagna av bestar med uthängande tungor. En gång var jag och såg just några av de skisserna på ett konstmuseum i Skottland. Framför mig gick det en parant dam som med ett lystet uttryck lutade sig över montrarna samtidigt som hon tryckte sin lilla läderhandske över munnen, som för att bevisa för omvärlden att hon minsann inte njöt av det hon såg, utan var lite passande förskräckt. - Inte för mycket förstås, det var ju trots allt den store Picasso och även de gubbsjuka skisserna han gjorde på fyllan var Stor Konst.

Alltså, jag ska inte skissa våldtäkter. Jag har blivit väldigt fascinerad av att skissa av människor omkring mig, och jag behöver träna. Mycket. Då är det bra att ha ett lite mindre skissblock, med tåligt hölje som inte går sönder av att kastas omkring i väskan vecka efter vecka. Och som innehåller många blad, för det stör mig att att alltid behöva köpa nytt. Jag har märkt att folk blir väldigt förtjusta när jag frågar om jag får skissa av dem. En del blir sen lite besvärade när de inser hur mycket jag stirrar på dem medan jag ritar, men de flesta verkar smickrade. Oavsett vad resultatet blir. Det gör allting avsevärt mycket lättare...