Konsten att vara arg på rätt sätt

Jag är en i grunden konflikträdd människa som har lärt sig att bråka, som har lärt sig att vara arg. Jag har lärt mig att inte hålla käften och gå därifrån och sitta i ett hörn och vara ledsen, jag har lärt mig att konfrontera. Jag har lärt mig att säga "när du gör så här så känner jag så här...". Men det är inte alltid jag kommer ihåg mina lektioner. Då blir jag stenansiktet som kan klå vem som helst i Tysta Kyrkan, som inte ger ögonkontakt och som gömmer sig bakom en bok/skärm/tidning. Som på sin höjd säger "du vet varför jag är sur", och sen tar på sig ett par hörlurar. Och fan i helvete vad det tär. Det är så fruktansvärt jobbigt att fastna där. Det ger ingenting, och jag kan aldrig släppa det. Jag måste tvinga mig ut ur det när jag hamnar där, för jag hatar att vara osams och reder man inte ut det så kan jag vara långsint som en jävla get. Helvetes jävla skit.

Okej.

Dags att ta tag i skiten, gå ut i köket och samtala. Jävla skitfan helvetes jävla kukarsle.