Får jag lov?

Ännu ett hormonstinnt inlägg. Det måste vara vintersolen.

Jag bara älskar när det händer. Du är inne i din egen lilla bubbla, tänker på praktiska saker, fullt sjå med att få av dig hörlurarna och mössan, och så tittar du upp och möter en blick. Det är som elektricitet, det suger tag i magen, du känner att du måste titta bort men samtidigt kan du inte låta bli att fortsätta möta den där blicken. Du ler, kanske till och med skrattar till lite, fastän du vet inte riktigt varför. Hon skrattar tillbaka. Ni börjar prata, för ni är inne i en butik och en av er står bakom disken. Och flirtandet kommer helt automatiskt, du som nästan aldrig flirtar annars. Men ni kan helt enkelt inte kommunicera på något annat sätt, ni är som två honkatter som spinnande stryker omkring varandra. Varje mening får en undermening och det är nästan så du vill gå därifrån för det ligger en sån spänning i luften, men istället drar du ut på det, för du har kul. Ni har kul. Till slut vänder du dig ändå om för att gå, med en avslutande kommentar som är cool på ett sätt som du normalt aldrig hade fått till, och ni skrattar båda två. Du går ut genom dörren utan att vare sig snubbla eller fastna i handtaget. Du sneglar in genom skyltfönstret när du går därifrån, och hon står kvar där inne och ser lika fullifan ut som du känner dig. En perfekt flirt från början till slut.