Nu börjar det vända tror jag. Sakta sakta, som en gammal gnisslig ladugårdsdörr är jag. Står inte längre med ryggen vänd mot, utan börjar snegla på mitt ämne. Börjar öppna kurslitteraturen. Läser inte, men bläddrar lite, tittar på bilderna. Börjar utföra uppgifter med lite mer än en känsla av uttråkande tvång. En föreläsare som är framstående inom området uttryckte härom dagen sitt gillande, och precis som alla andra är jag en sucker för bekräftelse. Känslan av att någon man ser upp till ser något speciellt i en... den är rätt mäktig. Jag hoppas att jag själv blir både handledare och föreläsare så småningom, och då hoppas jag kunna ge mina studenter samma känsla.
I morgon åker jag till Krakow och stannar där tills på måndag. Jag ska på min första familjesemester (där samtliga familjemedlemmar är med) sen jag var tio år. M får lydigt stanna hemma, jag planerar att avnjuta min lilla kärnfamilj partnerlös. Jag tänker mig en hel del mat, och en hel del öl. Det ska bli skönt att göra något annat några dagar, se något annat. Tills dess... ha det fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar