Efter tentan

Jag gillar inte det antiklimax som uppstår efter en riktigt jävlig tenta. När man inte har en aning om man blir godkänd eller inte, och man helst inte vill tänka på det, men samtidigt så går man, mot sin vilja, igenom alla frågorna med kursarna. Man inser vad man skrivit rätt på, och vad man skrivit fel på. Man vill för fan inte kugga. Och man känner sig oroad, sliten, och samtidigt på nåt sätt väldigt tom. Det är väl därför tentafester uppfanns antar jag, för att man inte helt ska tappa riktning i livet. Men jag känner mig för gammal för tentafester. Att gå på tentafest är dessutom att ta ut segern i förskott, och sånt har jag slutat med. Istället går jag och en kursare och tränar. För att svettas ut lite prestationsångest. Fullständigt tom i huvudet. Eller som att alla tankar dränks av ett svagt surrande. Snälla säg att jag klarade den.