Jag har myggbett och rivsår precis överallt. Jag, M och hans muskliga bästis har varit vid hans sommarstuga och huggt ner träd. Det är ungefär det roligaste som finns, att få hugga ner träd. Även i trettio graders värme. Och det är fint att M inte går in som den Skyddande Starke Mannen utan bara ger mig en enorm yxa och och pekar åt vilket håll jag ska hugga mig fram i skogen, medan han själv fixar saft och bullar till fikat. God damn it vad queer vi är. Sen rodde vi ut i sjön och la ut nät. Fick fyra stora aborrar, och nu har jag lärt mig hur man rensar fisk. Två av fiskarna hade själva precis ätit och hade varsin liten firre i magen. Såg sjukt ut. Kändes helt okej att inte behöva äta av dem, även om jag på något sätt kan respektera att man fångar sin egen mat, vet hur man hanterar den, och sen lagar till den. Att man är delaktig i hela processen, inte bara plockar upp nåt inplastat i frysdisken och påstår att man "inte har några problem med att äta kött", fastän man antagligen skulle svimma av att vara med vid en slakt. Jag har faktiskt börjat tumma lite på det där med vegetarianprylen, nu inför resan. Jag är så förbannat trött på att åka utomlands och aldrig få testa några specialiteter, utan leva på pizza och pasta. Eller gnocci, som i Italien, urk. Så efter nio år av avhållsamhet har jag testat lite kyckling. Det var smaklöst. Jag minns det som godare.
Igår satt jag och en bög och tittade på "Paris je t'aime". Passande nog fick jag ett sms från Fransyskan. Hon bad mig att ringa, för hon hade "not the best day ever". Jag lät bli. Ångestklump i magen, tänk om det verkligen var på riktigt den här gången, tänk om det hängde på mitt telefonsamtal, tänk om hon har gjort nåt dumt. Man har rätt att säga nej, jag vet det. Jag kan inte dras in i det där igen. Det dåliga samvetet gnager ändå, för beslutet att INTE hjälpa någon, att INTE finnas till hands, är så klart egoistiskt. Även om man vet att ens hjälp faktiskt inte gör någon skillnad. Men hur säger man nej till någon som man hade under huden så länge, och som nu pratar självmord? Även om det är för den femtielfte gången?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar