Watching the ships roll in

Dagar som dessa skiftar min hjärna fokus. Nya vindlingar öppnar upp sig, inget revolutionerande, inget supersmart, men jag går stigar som känns obekanta. M är som vanligt bortrest. Jag och Sigge går långa vinterpromenader tidiga mornar och sena kvällar. Han är i slyngelåldern med allt vad det innebär, men han blir också äldre och när jag sätter mig på en bänk i parken så kommer han och sätter sig på mina fötter och blickar fundersamt ut över området. Jag tror både han och jag mår bra av att bara sitta där, och inte vara så jävla produktiva, konstruktiva, positiva. Bara få vara tysta, neutrala, lugna. Det går så in i helvete fort nu.