Som en småbarnsförälder tänker jag mig

Jag fattade att det skulle bli intensivt att ha valp, det gjorde jag. Så det är inte helt chockartat. Det är en liten varelse som måste passas precis hela tiden, som biter en överallt med sylvassa tänder och som kissar i alla hörn. Jag köper det, särskilt som han är så himla fin när han är lugn, vilket han ändå är rätt ofta. Han tycker om att hälsa på människor och älskar när man stryker honom på magen och ut på insidan av bakbenen. Då bresar han med benen så han ser ut som en liten villig groda. Han sover dessutom väldigt mycket. En valp kan sova uppåt 18 timmar per dygn. På förmiddagarna lallar han mest runt, sover och slickar alla han kommer åt. Vi hade Tatueraren och hennes snubbe på besök idag och medan vi satt och pratade så masserade jag Sigge till sömns. Så ja, ofta är det skitfint. Men det är också skitjobbigt, för han kräver precis ALL uppmärksamhet. Folk säger att den här första jobbiga tiden är över fort, och jag klänger mig fast vid den tanken. Och filosoferar över det faktum att vi hade kunnat välja en vuxen omplaceringshund.