Sigge har anlänt, och han är kanske det sötaste, busigaste och sömnigaste lilla djuret i stan. Han sov i princip hela bilresan hem. Eftersom vår bil är ett skruttigt litet as så har vi ingen AC, så han fick sova på en blöt handduk i mitt knä för att hålla värmen nere. Med resultatet att han var varm och fuktig, som en febrig liten bebis, komplett med den runda lilla magen. Vi stannade några gånger så han fick tulta runt i gräset och tugga grus och sånt, men så fort vi satt i bilen igen så somnade han.
Vi var inställda på att han skulle gny stora delar av natten, för det hade man ju hört, att det gör valpen de första nätterna och det är helt normalt. Vi hade planerat allt, M skulle ta vaket första natten och se till att han inte kände sig ensam i sin sovbur och ta ut honom när han behövde kissa. Jag kunde ju gå ut och lägga mig på soffan om det blev för stökigt, jag skulle ju upp och jobba. Hur blev det då?
Jo, Sigge gnydde i ca 2 minuter. Sen tuggade han lite på sina leksaker. Sen somnade han, och sov som en stock hela natten igenom. Han vaknade inte ens när mitt alarm började pipa. M sa att han hade vaknat några gånger under natten och varit tvungen att lysa med mobilen på Sigge för att se om han andades, han var orolig att han hade dött. Men nejdå, han studsade upp i morse, pigg och glad och till synes väldigt trygg. Det bådar gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar