Det var en lyckad fest, intim och dekadent. Mitt i natten dansade jag runt barfota i aftonklänning, lullig på ungersk champagne. Allt kändes varmt och glittrigt i det fladdrande skenet av stearinljus nedtryckta i slitna kandelabrar, och jag dansade för dansandets skull, för att musiken var så bra, för att allting just då var i harmoni. Runt omkring mig dansade andra aftonklänningar och några smokings och en frack, och vi sjöng och vi skålade men egentligen dansade jag alldeles alldeles själv, utan hämningar och bara för min egen skull. Som om ingen såg, du vet. Det kändes väldigt vackert, och jag såg att min syster är som allra vackrast när hon kastar sig runt, uppklädd till tänderna men med frisyren på sniskan och rosiga kinder, och sjunger med i musiken och pekar rakt på en som för att säga "kom igen lillsyrran nu kör vi". Klick. Ögonblicksbild.
Det är också väldigt vackert att återse gamla vänner och känna att hur mycket det än kränger och svänger i livet så förblir vissa saker konstanta. Att vi inte längre är tonåringar som tror att timslånga häng på ett visst café ska definiera oss som coola spelar ingen som helst roll. Det grundläggande kvarstår. Heja dig V.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar