Vaknade i morse med denna mening ekandes i huvudet:
"Så länge jag darrar går det inte att strypa mig."
Mysig start på dagen? Lite som att vira in sig i en mjuk filt med en kopp varm choklad?
Sen kom M inskuttandes i underställ och såg väldigt mycket ut som Kalle Stropp.
Jag hade häromdagen ett stort genombrott med en av mina patienter. Det är såna saker som får vågskålen att tippa över, som får en att sluta tvivla och bara gilla läget. För senaste tiden har jag tvivlat lite. Det har inte känts hundra. Nu är jag i alla fall uppe i 85% igen.
Helgen spenderas i hemstaden. Det är dags för galej, och jag har packat min stass och mina smycken och den stora grejjimojjen jag ska klämma dit i håret. Bloody brilliant.
En halvtimme senare: Försökte mig på det här med att mingla med okända kollegor på lunchen. Fick höra någon använda uttrycket "finkultur" utan ironi. Alls. Jag visste inte ens att det var möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar