Screw solidaritet

Det är klart att jag blev sjuk. Jamen det är väl för fan självklart. Med min mesiga lekamen var det väl inget annat att vänta. Det är priset man tydligen betalar för att få vara lite solidarisk och fin, En God Medborgare. Eller så är det priset jag betalar för att jag fick gå före hela långa kön av Goda Medborgare som också skulle vaccinera sig (en lång historia). Jag har feberfrossa och har så många lager kläder att jag ser ut som Michelinmannen. Ligger nedbäddad i soffan och lyssnar på Melissa Horns "Jag kan inte skilja på" för den är fin. Jag har även sett filmen 9, men den var lite av en besvikelse. En sån där film där konceptet är strålande och man vill gilla den bara därför, men så kan man inte det eftersom den är dålig. Och detta trots att den är riktigt fint animerad. Nörden i mig suckar, och fortsätter med några avsnitt av "Skins".

I kväll hade jag två val: Dricka öl med diverse flator, eller dricka drinkar med diverse heterosar. I shall do neither. Jag ska ligga här, som en darrande larv i sin kokong, och lida med mig själv. M är självklart "bara lite öm i armen", och ger sig därför ut i novembernatten, vilket förstås är mycket klokt av honom. Han är en klok man. Och jag är en sissy.