Allt som påverkar

Såja. Då var vi på rätt köl igen. Inte för att skryta (eller jo) men jag fick full pott på den där jävla omtentan. Sen hade jag praktik och impade på min bitchiga handledare. Jag börjar förstå hur hon funkar, börjar knäcka koden. Vi satt en lång stund i fikarummet och bondade, hon och jag, och jag kände nästan att jag kunde tycka om henne lite grann. Tantaslanta. Dessutom väger mötet med patienterna upp precis ALLT. Jag knyter alltid an till dem som fan, och den här gången är inget undantag. Vill stoppa ner dem i väskan och ta med dem hem, bjuda dem på kakor.

Jag har fått taxfree-parfym av M och blev skitglad. Jag har alltid önskat, i hemlighet, att få parfym av en partner, men det har aldrig hänt förut. I hemlighet har jag alltid önskat mig de där svenniga presenterna, men jag tror jag skickar ut vibbar som säger att jag skulle bli besviken på sånt. Att jag bara vill ha genomtänkta, smarta och personliga presenter. Det är inte sant, i verkligheten hade jag tyckt det vore rätt fint att få ett kit från Body Shop eller en biobiljett. Just kanske för att jag aldrig får det. Men nu har jag alltså fått en parfym, och jag sprutar den på mig medan kårar av vällust löper utmed min rygg.

Det virvlar omkring snö där ute. Inte konstigt att det är så kallt att man blir lätt hysterisk. Det var snö på väg. Den är tidig. Det är som att allt den här terminen har lite bråttom. Ingen tid till att invänta rätt stund, ingen tid för reflektion, ingen tid till att finnas kvar i de där oförglömliga men tysta ögonblicken, för vi måste hela tiden vidare och allt som vi en gång har passerat har vi glömt. Och det är okej, det kan vara så, så länge det inte är permanent. Det här är inte mitt tempo.