Fan vad lack jag blir när man hamnar i situationer då man måste lära sig att "hantera" någon. I en perfekt värld ska sånt inte behövas, då ska alla bara vara lyhörda och kloka och snälla. Det är som att den här människan är felprogrammerad och har blivit alldeles krum. Hör du det, lilla sketna människa!? Jag tänker reboota dig! Sen ska allt bli bra ska du se lilla tantaslanta! *ler maniskt som hela världens lilla Galna Professor*
Ja ja. Just nu blir saker och ting bättre, varje timme. Jag ser till att omge mig med bra människor, och de ser till att mata mig med rödvin och choklad. Det gör mig snäll och harmonisk.
Det flörtas med mig. Jo, det är sant, det här skriver jag inte bara för att det har varit så sjukt dåligt med flataction i den här bloggen de senaste, öh, snart två åren. Det är någon som smygande kommer och klämmer på mig så fort hon fått i sig ett glas eller två. Inte alls på något påträngande sätt, och hon är ju så väldigt snygg, trevlig och rolig. När man är i ett förhållande så tycker jag att man snabbt tappar uppfattningen om ens "raggvärde", så det känns fint att veta att man fortfarande kan utgöra nån slags lockelse för det egna könet.
Och så den lilla dikten:
Kråkor flyger fritt
Ibland hittar de en pommes frites
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar