Det är knäpptyst i lägenheten. I ett rum sitter M framför sin dator med hörlurarna på. Han går en distanskurs i Photoshop och de får alla föreläsningar streamade. Själv sitter jag i ett annat rum och skriver om vissa utvalda delar inom neurologi. Då och då hör man nån av oss snörvla lite. Det luktar lasagne sen middagen och chaite. Ibland passerar vi varandra och ger en distraherad puss på pannan, eller har med oss nytt te eller ett päron.
"Går det bra för dig?"
"Ja, och du då?"
"Jorå."
Och så fortsätter det, tills det är sent och dags att sova. Och det är vardagligt och inte alls något speciellt, men ändå värt så sjukt jävla mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar