Hur kommer det sig att när jag sitter i något väntrum och väntar, så blir resultatet alltid att jag klär av mig naken inför en främling och gör fjantiga och en aningens förnedrande rörelser? Varför utsätter jag mig för detta? Det intressanta är att nu har jag gjort det så många gånger att jag har förlorat all självbevarelsedrift och nästan börjar klä av mig så fort jag kommer in i rummet, liksom per automatik. Idag var inget undantag, när jag gick för att träffa min nya sjukgymnast. Hon var väldigt kort. Jag kände mig som en jätte. En naken otymplig jätte. Hon var väldigt påklädd. Hon gav mig en komplimang för mina benmuskler och en sekund senare höll jag på att sparka henne i ansiktet. Jag blev väl generad, kan en tänka. Men vi ska ses igen om en vecka. Tills dess ska jag träna balans och cirkulation. Herregud, jag köper allt flummigt humbug som människor med namnskyltar kastar i min väg. Varje dag kommer jag ett steg närmare TV-shop.
Idag sålde jag tavlan från utställningen till världens finaste köpare. När hon fick tavlan i handen så såg hon så nöjd ut att det lös om henne, och jag blev så smickrad att jag kanske lös lite jag med. Jag förklarade historien bakom den och hon såg om möjligt ännu mer nöjd ut, och sen tvingade jag mig att gå därifrån för annars hade jag nog kramat om henne lite och det hade varit oproffsigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar