Doftminnen

Min hjärna är en snigel. En slö, slemmig skogssnigel som ligger ihoprullad innanför skallbenet. Min kropp rör sig i normal hastighet, men min hjärna låtsas inte ens engagera sig, den bara vänder ryggen till och somnar om. Det är något med den här dagen. Som om jag är luddig i kanterna, som om jag ligger strax under ytan, som om jag inte riktigt är på plats. Och jag har på mig en parfym som jag inte har använt på länge, så mitt slöa sinne bombarderas av minnen av tidigare lesbiskt leverne, av en tid då jag skramlade runt mellan olika famnar och kände mig lite mer tonåring och lite mindre som en välordnad akademiker. Alkohol, drag kings och vilda cykelturer i sommarnatten. Nattligt sällskap av boxershorts och prickiga bh:ar. Kedjerökandes ut genom fönstret. Då och då kommer jag upp till ytan igen och inser att jag sitter på jobbet. Låtsasjobbar en stund och glider sen in i dimman igen.

Får ett mejl som för en stund skjuter mig ut ur dimman som en kanon, någon vill köpa en av tavlorna från utställningen. Den här responsen hade jag aldrig väntat mig! Jag hade hoppats att folk skulle gilla grejerna, och det har de gjort, men att några faktiskt skulle vilja köpa något... Det är över all förväntan. Det roliga är att de inte alls köper de tavlor som jag hade trott skulle kunna vara av intresse, de som folk i min omgivning har fastnat för. Den som det gäller nu är bara en enkel skiss, som jag mest slängde med för skojs skull. Känner mig mer säker i prissättningen nu, vet vad jag vill ha för den. Sjunker åter ned under ytan och minns ett födelsemärke på ett höftben som om det var igår.