The chart

Igår när jag och M satt ute på balkongen och åt lunch i solen så började M berätta en släkthistoria. Den var rörig och dyster och hade många turer hit och dit, men resulterade i att han berättade att han hade kusiner som kom från ungefär samma ände av landet som jag själv. Det vill säga långt från M:s barndromstrakter. Han nämnde dem vid namn, och jag brast ut i ett gapflabb. En av M:s kusiner visade sig vara min allra första pojkvän! Vi snackar mellanstadiet, tror vi kanske var ihop en vecka. Han vägrade dansa med mig på skoldiscot i matsalen så då gjorde jag slut med honom genom att lägga en lapp i hans bänk. Mycket obekväm situation eftersom vi satt bredvid varandra och jag således var en decimeter bort när han hittade lappen. Jag minns inte så mycket av honom förutom att han var kort och blek och inte nån av de coola killarna. Han var snäll. M hävdar bestämt att han hade nån bokstavskombination, men jag minns honom som en rätt vanlig grabb. Kanske något av en hackkyckling ibland. I vilket fall som helst så känns det hela sjukt ironiskt och historien kommer läggas i den gigantiska högen av historier som vi kallar "Sverige Är Ett Litet Land".