Spökena och jag

Mjo, jag tror nog att Hipp kan bli en väldigt bra gayklubb, så småningom. Först måste folk lära sig att hitta dit, och sen måste de höja temperaturen så man inte fryser brösten av sig. Annars var det väl som vanligt, men kanske med lite fler spöken än vanligt samlade på ett och samma ställen. Spöken som inte betedde sig som man trodde just de spökena skulle bete sig, och för att sammanfatta det hela och samtidigt vara totalt kryptisk så kan man väl säga att jag kände mig stressad, upplyft, förföljd och smickrad, allt på en och samma gång. Inviter emottogs men genomfördes icke, då jag har har blivit en jävla tråkmåns som nu även i onykter tillstånd tänker efter innan jag gör något, och om man stannar upp och tänker efter så är det redan kört, då blir det inget, eftersom det nästan alltid är en dålig idé, särskilt med den typen av spöke.

I kväll är jag och äter tapas hos bekanta till Amasonen. Skulle man kunna tro. Men i verkligheten spenderar jag kvällen med kurslitteratur och en hund. Hunden har precis kräkits garntottar. Jag utger mig verkligen inte för att vara någon expert på hundar, men jag är ganska säker på att det inte är meningen att hon ska göra så. Å andra sidan ser hon väldigt nöjd ut, så jag kan ha fel.