På vägen till dejten insåg jag att det faktiskt inte var första gången jag mötte upp med en tjej som jag pratat med på internet. En gång i tiden, när jag bodde i London, så mötte jag upp med en tjej som jag pratat med på Sylvia. Sylvia, kan ni tänka er! Fast vad jag har sett så finns den sajten kvar. I alla fall, hon var au-pair i Schweiz, hennes familj var i London över en weekend. Vi möttes upp i Hyde Park, hon gav mig en gerbera. Senare på kvällen var vi båda väldigt fulla och stod längst fram på scenen inne på G-A-Y och hånglade som om det inte fanns någon morgondag. Sen blev hon jätterädd för allt det där homosexuella och försvann ur mitt liv.
I alla fall, vem bryr sig, nu var jag alltså på en ny "blinddate". Eller träff, eller drink, eller möte, eller vad fan man vill kalla det. Och hon... var jättetrevlig. Intelligent, intressant, rolig, pigga mörkbruna ögon, hon hade många genomtänkta åsikter och verkade trygg i sig själv. Men... jag vet inte hur mycket man ska förvänta sig från en första träff, men det flög inga gnistor. Hon är ganska långt ifrån min typ, rent utseendemässigt, även om hon är väldigt söt. Det behöver i och för sig inte betyda något, eftersom jag inte direkt har någon typ. Är jag hennes typ? Vet ej. Hon sa att hon gärna ville ses igen, så då får vi göra det helt enkelt.
Ikväll kommer Amasonens ex på besök och ska stanna några dagar. Hon har alltid haft problem med att jag och Amasonen umgås, och har inte velat höra talas om mig. Jag har aldrig upplevt det där med ex som jobbigt, men det gjorde helt klart hon och det får man ju respektera. Vi har aldrig pratat med varandra, men jag tycker instinktivt bra om henne. Och nu ska hon alltså dela våra 76 kvm med oss. Jag håller tummarna för att det ska gå smärtfritt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar