Bring it on

Jag är ju inte bloggartypen som skriver flera inlägg per dag, men dagen som är idag är visst inte en dag som andra dagar. Imorgon är det alltså fest, då jag i herrkläder och mustasch (som nog faktiskt får bli en traditionellt påmålad) ska underhålla ett gäng snygga och roliga queers. Mitt i matlisteskrivandet slog det mig: För första gången ska Mössan och Amasonen trängas under ett och samma tak. De har setts en gång förut, på en offentlig plats, och Mössan bemötte Amasonens nervösa leende med en mycket frostig kommentar för att sedan låtsas som att hon inte fanns. De är alltså båda mina ex, och under en kort period i början av 2007 dejtade jag båda samtidigt, vilket resulterade i en rejäl dos drama. Det var under en tid då hormonerna höll mig i ett järngrepp och hjärnan hade åkt på semester. Ah, those were the days. Men i alla fall. Nu ska de för första gången spendera en hel kväll i varandras närhet, men det borde gå smidigt eftersom ingen av dem, så vitt jag vet, har några känslor för mig. Är jag hemsk om jag ändå, långt där inne, känner mig lite uppspelt över möjligheten till lite dramatik? Visst att tillvaron har varit lite väl tillrättalagd på sista tiden, men inte vill jag väl dra upp gammalt groll till ytan för det? Nej... Vill jag ha drama får jag fasen sluta förlita mig till mina ex, och börja skapa lite själv. Det behöver röras om i grytan, men den här gången kan det väl ske på min egen bekostnad?