Så har Amasonen slutligen gjort slut med sin icke-flickvän. Det är verkligen omöjligt att förutsäga reaktioner, jag trodde att jag skulle känna mig lättad. Det har varit så oroligt, tjafsigt och bråkigt, och en hel del av tjafset har på sätt och vis handlat om mig. Om min och Amasonens relation, hur en enkel platonisk närhet kan kännas som ett hot. Jag förstår varför, jag gör verkligen det. Men ibland förstör man bara för sig själv när man ständigt visar upp sina nojjor, sina svagheter, sina rädslor. Jag menar inte att man ska ljuga och dölja, men att man kan tona ner det. Ta sig i kragen, se sig själv utifrån och fundera på vilka sidor man delar med sig av, och hur många av dessa som är positiva och konstruktiva, både för en själv och för ens partner/dejt/kk.
Men det här inlägget var inte tänkt som en moralkaka, jag ville ju prata om att jag trodde att jag skulle känna mig lättad. Nu skulle jag slippa förhålla mig till någon som inte kunde förhålla sig till mig, jag skulle slippa hamna mitt i spända stämningar, slippa lägga på den tokroliga ytan bara för att låtsas att jag inte vetat. Men när hon hade gått, och Amasonen stod vid fönstret och såg på medan hon låste upp sin cykel, och hon såg så otroligt trött ut, sliten, ledsen, tom... Då kändes det mest sorgligt alltihop. Att det inte gick. Att det alltid tar slut. Jag tror inte på livslång kärlek, det är inte det. Men flatförhållanden verkar ha en så förbannat kort livslängd.
4 kommentarer:
Undrar varför det är så? Har du någon teori...?
Har de kortare livslängd än heteroförhållanden då? :) Om de procentuellt är lika många lyckade/misslyckade relationer kan det nog ändå verka som om fler heteron lever lyckligt och långvarigt i sina relationer, just för att det finns fler faktiska exempel på just dessa människor, då heterosexuella verkar vara fler i antal. :)
Men hu, jag känner igen det där med att låtsas som ingenting när man på nåt sätt blir ofrivilligt indragen i andras svartsjukeintriger. Om jag nu tolkade saken rätt.
Inte bara jag som har post-förhållande-ångest för andras skull i alla fall. Känns tryggt.
ajja: Det vore tjusigt att ha en teori att slänga fram, men jag har nog inte det. Kanske har det nåt med hela symbiosgrejen att göra?
blomma: Du tolkade saken helt rätt, och det är rätt surt. Man blir indragen i ett triangeldrama där man är den enda som inte får ut nåt av relationen (typ sex). Annars så såg jag faktiskt nån statistik nån gång som pekade på att flatförhållanden är kortare än heteroförhållanden. I snitt. Men ingen förklaring...
99%: Ja herregud, har man inget eget att ha ångest över kan man alltid ta på sig nån annans problem. Det känns tryggt.
Skicka en kommentar