Tillbaka från Rom. En särdeles trång stad, måste jag säga. Och ganska underbar, där man helt klart kan bo, nån gång. Kullerstensgränder, slitna stenhus, lummiga små takterasser på precis varje tak, pinjeträden fulla av några slags skrikiga undulater. Jag har lärt mig en massa bra italienska ord, som man kan utbrista samtidigt som man gestikulerar så mycket man orkar. Alltid användbart. Jag har även vunnit i ett hissrace på hotellet klockan sex på morgonen, dansat improviserad flamenco på Piazza di Flore, och fått epitetet "nordisk gudinna" av en ungersk kollega. Han nådde mig upp till vaden, så jag kan förstå om han är lättimponerad. Jag har även sett många väldigt vackra italienskor. Allt som allt en mycket lyckad (affärs)resa.
Så får vi väl beta av de lesbiska intrigerna också. Amasonen har nu slutgiltigt (antar vi) gjort slut med den där bruden. Vi hade ett allvarligt samtal innan jag drog, där vi pratade om ansvar, stake och respekt. Jag vet inte hur mycket det samtalet påverkade hennes beslut, men nu verkar det vara taget. Alltså är jag inte längre inblandad i en sexlös trekant, vilket känns som något av en befrielse. Och på tal om nåt helt annat, så har hon inte packat upp sina böcker än. Jag kollade igenom några av dem igår, i jakt på något nytt att läsa (har precis avslutat "American Gods" av Neil Gaiman, rekommenderas varmt). Hittade ett kort instucket i en bok, ett som jag skickade till henne för snart 1,5 år sen, när jag körde lite uppvaktning på distans. Något om midnattspicknick, lyktor och glittrande ögon. Rätt fint om jag får säga det själv. Symboliskt nog var kortet instucket i "Fröken livrädd och kärleken", vilket fick mig att småle. Trodde inte hon hade kvar det kortet, men jag antar att som lesbian är man knappast bortskämd med uppvaktning så man sparar på det lilla man får. Och nej, det väckte inte upp några gamla känslor på nytt, om nu någon började flina det Sluga Flinet där ute framför sin skärm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar