"läppar vita som ebenholts"

I Eslöv spelade jag wii-spel. Där blev jag brädad i bowling av en cp-skadad brutta med världens rakaste strike. Jag åkte snowboard på en sån där liten elektronisk bräda som man ska balansera på, och fick min rumpa sparkad av en kille vars ben är mer eller mindre förlamade (men som hade armmuskler to die for). Och sen fick jag råstryk i Eye-toy, där jag och en liten kille med koordinationssvårigheter skulle dirigera en orkester. Det var hur kul som helst, så kul att jag bokstavligen talat fick kasta ut mig själv för att hinna tillbaka till Malmö i tid för att se genrepet av Snövit, en teater- och dansföreställning som DU faktiskt måste se om du är i krokarna. Jag blev helt betagen, och gick därifrån med ett inåtvänt leende på läpparna (hur ser det ut? som en tant när hon tagit ut löständerna?). Det händer inte ofta, och det är därför jag senare, mitt i natten, skrev en recension som skulle kunna sammanfattas i denna superamerikanska fras: If you're only gonna see one show this winter, let it be this one.