Några gay funderingar om SF

1. Det finns en levande butchkultur här. Fantastiskt, och hett.
2. Jag skickar tydligen ut flatvibbar här, för jag får den där "du-vet-att-jag-vet-att-du-vet-blicken" varje dag.
3. De verkar inte prata om queer vs gay här. När jag säger att jag inte är lesbisk utan queer, så tittar folk konstigt på mig, som om jag sa att jag inte är vit, utan vit. Men nog måste queerteorin nått hit med?
4. Flator och bögar verkar blanda sig med varandra lika mycket här som i Sverige. Det vill säga inte.
5. Schlagerflator existerar inte. Såklart. Sjukt befriande. Bara att sätta på The Gossip och köra.

Golden Gate Park

Vintage

Jag är dålig på att handla kläder second hand. Det är idiotiskt egentligen, men det hänger väl lite ihop med att jag inte gillar att shoppa. Jag vill ha det quick n' dirty, smash n' grab. Gå in i affär, se plagg, betala, gå ut. I second handbutiker måste man rota. Ha tålamod. Ta sin tid. Eller bara ha öga för det. Och jag har nog inget öga.

Vintage däremot, är ju en helt annan sak. Där har någon annan redan gjort rotandet och jag kan vara den latmask jag är och bara gå in och peta lite snabbt. Och här i San Francisco är vintagebutikerna guld. Jag har inte ens besökt de som ska vara bäst, utan bara de i Haight, som enligt ryktet ska vara rätt utplockade av alla turister. Men i en av dem hittade jag i dag ett par gråsvarta stuprörsjeans, sitter som ett andra skinn, och det bästa av allt: De är från AllSaints. Jag dog lite grann när jag hittade dem. Sen betalade jag. 150 spänn. Oh yeah!

Jag har blivit tipsad om en som ska vara väldigt bra någonstans nära korsningen Market & Church Street. Så dit ska jag imorgon.

Diane my love

Två mycket intensiva dagar med intervjuer och auskultationer. Jag har besökt Stanford (stort och trist), Oakland (spansktalande slum), Pleasanton (pleasant) och Livermore (platt). Något som jag inte var beredd på var hur vacker naturen är här omkring. Jag har förstått att allt blir torrt och bränt under sommaren, men just nu är det böljande gröna lummiga kullar var man än åker. Träffat jävligt trevliga människor, vissa som jag hoppas få behålla. Särskilt Diane som jag har följt hela dagen i dag. Jag har babblat mig hes och garvat i hennes slitna gamla Volvo, åkandes mellan patienter, och det var länge sen jag kände en sån omedelbar kärlek till någon, så fort jag såg henne. Fantastisk kvinna. Hon var full av helt fantastiska historier, och hon erbjöd att låna ut sin husbil till mig och M. Nu surrar huvudet av alla intryck och funderingar, och magen är full av burrito. Dags att sova. Men för er i Sverige är det nog alldeles strax dags att gå upp, hos er är det redan imorgon bitti. Så... god morgon.

Nya platser

Har haft vidrig huvudvärk från och till sen igår kväll. Tror det är vätskebrist, men att tillföra vätska verkar inte helt ta bort problemet. Har ändå lyckats ha en mycket produktiv dag. Först gick jag neråt stan och fixade ett åkkort. Vuxet av mig. Sen åkte jag ut till pirerna. Det var ett misstag, för där finns fan inte ett skit. Jag gick och gick tills jag hade slitit upp mitt skavsår igen, och sen vände jag inåt land igen. Området intill heter North Beach (och har ingen strand) och där hade jag läst att det skulle finnas lite justa butiker. Det är brant uppförsbacke hela vägen och mitt huvud bankade så jag mådde illa, men väl framme lyckades lite retail therapy dämpa smärtan. Hittade ett par örhängen i form av vingar. Efter det strosade jag vidare mot Chinatown. Mycket turistanpassat, men rätt kul.De säljer grejer där som är helt sanslösa. Som en gigantisk kristallkrona i form av en pojke på en häst som sprutar vatten. Galet.

Sen åkte jag till Mission, där Liz bor. Vad jag förstår så är det där man hittar alla flator. Ganska ruffigt område men med roligt uteliv. Där finns bland annat San Franciscos enda (!) flatbar, Lexington. Där blev jag väldigt packad i fredags. I alla fall, jag tittade på när Liz tvättade sina flanellskjortor och hängslebyxor i en tvättomat, och sen bjöd hon med mig hem till sig. Jag är ledsen att behöva säga det, men min nya vän bor i något av ett råtthål. Stället luktar urin. Men jag fick god mat och Liz imponerade med några väldigt avancerade korttrick. Det är fint att ha hittat en vän här.

Bikram yoga

Äntligen har jag fått testa bikram yoga! Har velat göra det sjukt länge, men i Sverige är det alltid så dyrt. Så icke fallet i San Francisco! Har nu betalat för en månad på Funky Door Yoga, och fick betala den enorma summan av 29 dollar. Det vill säga typ 180 spänn. Fantastiskt.

Bikram yoga är alltså yoga som utförs i 40 graders värme. Som att träna inne i en bastu. De första gångerna handlar det mest om att vänja sig vid hettan, och jag fick sätta mig ner flera gånger och fokusera på att andas för att det kändes som att jag skulle svimma. Det finns massor med info på nätet om alla medicinska fördelar med bikram yoga om man är intresserad.

Vi var i en rätt liten sal, och allt luktade svagt av svett. Inte på ett obehagligt sätt. Instruktören var en liten tunn kvinna som lyckades med att vara både militärisk och mjuk på samma gång. Många tränade i badkläder, och de som inte gjorde det var i alla fall så lättklädda som möjligt. Bredvid mig stod en kort skallig bög i t-shirt och speedos. Han kallade mig "sweetie" och vid ett tillfälle utropade han "I love you guys!". Vet inte exakt varför.

Man svettas kopiösa mängder, inte bara lite svettpärlor i pannan utan riktiga rännilar, det skvätter. När jag satt och vilade och tittade på de andra jobba så slog det mig att det faktiskt är rätt vackert med svettig hud, hur glansigt det är och hur vattnet rinner utmed kroppen. Efter passet fick jag i äkta amerikanskt manér en applåd för att jag hade klarat mitt första pass. Jag kan inte säga att första gången var njutbar, men det var en häftig upplevelse och ska bli kul att se hur det känns efter en månad!

killer bunnies

I går blev jag sanslöst full tillsammans med en väldigt sympatisk tjej som heter Liz. Här är hon och en kanin. Allt annat är preskriberat.

Men jag har bara regn hos mig

I dag har San Francisco var indränkt i en hinna av regn. Jag hade bokat ett möte med min kontakt här, men eftersom hon helt klart är en scatterbrain så hade hon glömt bort det, och dök inte upp. Jag var varken förvånad eller sur, kanske mest resignerad. Istället traskade jag omkring på campus ett tag och spanade in hur det är att vara en amerikansk student. Tydligen verkar mycket handla om att bära tungt, prata högt, och dricka mycket kaffe i termomugg.

Jag åkte tillbaka till Haight och kollade i affärer. Var inne i en väldigt trevlig liten vintagebutik med dräkter från 20-talet och djurkranier, och blev kvar en stund och babblade med den hennafärgade butiksägarinnan. Tydligen är svenska folkdräkter väldigt eftertraktade inom vintagevärlden. Who knew?! Sen hittade jag en butik som sålde helt fantastiska smycken som jag nog måste köpa allihop. Jag menar, vem behöver inte ett knogjärn i form av en puma gjord av strass? Efter det mötte jag en värvare från Greenpeace och fick lära mig deras hemliga handslag.

Eftermiddagen spenderades hemma, framför datorn. Huset är iskallt, jag har mössa på mig inomhus. Jag försöker få någon struktur på uppsatsen, men känner mig trött och håglös. Funderar på om det fortfarande är lite jetlag, eller om jag börjar dra på mig en förkylning. Måste nog äta lite bagel.

Skoskav och Castro

Jag glömmer alltid bort att das überschnyggen kängen alltid förvandlas till mordmaskiner när man har gått i dem längre än en timme. Träsula + hårt läder = döden. Men jag är inte den som ger sig, så jag har gått med döden vid min sida hela dagen, morgon till kväll. Det är sånt som idioter gör, och du får kalla mig idiot det har jag ingenting emot. Vad gör man inte för San Francisco? Herregud staden är ännu vackrare än jag trodde.

Jag gick bland annat till Castro, för det ska man ju. Alla dessa regnbågsflaggor, jag kände mig alldeles uppspelt... tills jag insåg att området bara utgörs av bögar. Bögkultur kan vara både kul och charmig, men den är inte MIN. Såg ingen flatkultur. Alls. Såg ingen flata. De finns säkert där, men jag vete fan var. Som vanligt osynliga. Kände mig lite lurad faktiskt, trodde det skulle vara annorlunda här men flatkulturen verkar som vanligt vara dold och icke-kommersiell. Men området var i alla fall väldigt fint, och kanske kan mina flatdejter upplysa mig om smultronställena som jag missade.

Framme i San Francisco

Jetlaggad sitter jag i mitt tillfälliga hem och förundras över hur man på bara en dag kan transportera sig till en annan världsdel. Det är så jävla enkelt, allt man behöver göra är att köpa en biljett. Och så följa instruktioner, typ "gå till Gate 33". Mitt rum har ett inbyggt skrivbord i ett burspråk, så där sitter jag, frusen och förvirrad, och tittar på när solen går ner över San Francisco. Jag bor mitt i området The Haight, och vad jag har sett så länge så präglas det av haschkultur, indiemärken och ekologiska mataffärer. Jag gick en kort tur och handlade lite basvaror, och på vägen dit så spred ungefär varannan affär en doft av rökelse. Alla hus är såna där pastellfärgade viktorianska hus, även "mitt". När jag hittade bagelhyllan i mataffären så höll jag på att börja tjuta. Jag menar, en hel HYLLA. Samma sak när jag kom till grönsakshyllan, och varje grönsak såg ut att vara handplockad och de var alla lagda i fina formationer och precis allt var ekologiskt. Jag blev hänförd. Fast det kan förstås ha lite med tröttheten att göra också. Möjligtvis. Nåja. Nu ska jag försöka vara lite social innan jag däckar fullständigt.