fredag 4 november 2011

Your head on my shoulder

Jag har patienter hela dagarna. Jag pratar hela dagarna. Jag är 100% närvarande hela dagarna. Jag är snäll och artig hela dagarna. Jag kallpratar hela dagarna. När jag inte kallpratar så pratar jag om tunga saker som ångest, livskriser och döden. Jag lyssnar hela dagarna.

När jag kommer hem är jag ibland så trött att jag är tårögd. Jag är som urvriden trasa. Jag vill inte göra något ansträngande, för jag har ansträngt mig hela dagen. Jag har försökt att vara på topp i 8-10 timmar, så när jag kommer hem vill jag bara få vara. Inga krav, inga måsten. Äta mat tillsammans med M, med Sigge som en stor hårig korv på mina fötter. Jag tycker om att höra M:s röst när han pratar. Jag lyssnar inte alltid på vad han säger, det är rofyllt att bara få sitta där. Han lyssnar nog inte alltid på vad jag säger heller, det är inte det som är poängen. Det är gemenskapen, närheten. Betrakta honom, hans bleka ögon, hans fräkniga armar. Hans hår som står rakt opp efter att han har dragit fingrarna igenom det en miljon gånger på jobbet. Jag vilar i hans sällskap. Med honom behöver jag inte anstränga mig för att vara bra.

Inga kommentarer: