måndag 28 november 2011

Skala av mig

Vi har lagt vårt första bud på lägenheten. Ett annat par har också intresserat sig, och de har tydligen sålt sitt hus, vilket betyder att de sitter i en helt annan ekonomisk situation än vi gör. Antagligen. Ger de sig in i budgivning så förlorar vi. Antagligen. Jag håller distans till hela grejen. Lite för att det är overkligt. Lite för att jag inte vill bli besviken. Lite för att jag, generellt sett, inte är så entusiastisk just nu. Jag är mest, som sagt, trött. Jag slutar visst inte att vara det. Mitt jobb och uppsatsen suger musten ur mig, och jag är inte den enda. Min kursare/kollega grät idag. Jag klappade tafatt på axeln och sa "känner igen det där".

Jag såg en dokumentär för något år sen om en by högt uppe i Nordnorge. Det är bara en samling vindpinade hus längst in i en fjord. En gammal fiskeby. Den ligger långt ifrån precis allt. Svåråtkomligt som fan. Ingen fiskar där längre, den var övergiven länge. De senaste 10-20 åren är dock merparten av husen bebodda. Konstnärer, musiker och hantverkare har flyttat dit, många från Oslo. De hjälps åt att ta hand om varandra, sig själva och sin by, som ett slags kollektiv av individualister. Det handlar inte om övervintrade hippies, de flesta verkar vara lite ensamvargar. De bygger om de gamla fiskebodarna, sätter in stora glasfönster som släpper in norrskenet. Många har kommit för ljuset, men de flesta kommer för stillheten, det karga tysta. Det analoga. Ett mer avskalat liv.

Det är sådant jag fantiserar om nuförtiden.

2 kommentarer:

h. sa...

Började läsa din blogg från början igår, var inte helt säker på att jag verkligen läst den från allra första start. Mycket mycket underhållande och bra läsning! Har du läst det på länge och vad tänker du i så fall om det?

Constantin: sa...

Vad roligt, tack! Sjukt smickrande att nån annan än en själv väljer att gå tillbaka och titta i ens blogg... Jag läste en del av det i somras mitt i nån slags livskris light, och tyckte att jag var mycket roligare och mer intressant förr. Men så var jag ju också något av en skåpsupande slampa på den tiden, det kan ju sätta en viss krydda på tillvaron.