Alltså. Är det verkligen min lott i livet att dra till mig jobbiga kvinns? Och nu pratar jag inte ens om mitt kärleksliv, utan om mitt yrkesliv. På i princip varje ställe jag jobbat på så har det funnits en äldre kvinna utan social kompetens, fylld av bitterhet eftersom "alla är idioter", som alla hoppas ska hålla käften på möten men som aldrig gör det, som inte känner av vibbar och som delar med sig alldeles för mycket av sitt privatliv. Och den kvinnan väljer alltid, ALLTID, mig som sin allierade. Det slår aldrig fel. Min approach är då oftast att försöka skrämma bort henne genom att vara brutalt ärlig och säga saker som "det är inte dom det är fel på, det är du", vilket alltid slår fel eftersom den här kvinnan är van vid att bli bemött av undvikande blickar och därför gillar min rakhet. Suck. Jag pratade med min kursare och kollega om detta, och hon sa:
"Du måste ignorera. Göd inte hennes ältande. Svara kort, artigt och ointresserat. Då letar hon snart upp någon annan."
Så enkelt! Så briljant! Varför har jag aldrig tänkt på det? Jag ska bli som teflon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar